Fredrik – Insändare

Det finns många olika saker som man skulle kunna säga var orsaken till dagens finanskris. Vardagligen så möts vi i media av olika teorier om vad som ligger bakom detta ekonomiska trauma i hela världen. Alla menar olika och det finns egentligen inte någon som kan komma med ett riktigt svar. Det spekuleras och det spekuleras om vad som faktiskt är den främsta orsaken. Jag menar bestämt att de främsta orsakerna till finanskrisen finns i de ekonomisk-politiska besluten.

Mer kan du läsa på min insändarsida, se Blame Bill.

En finanskris” lösning utlöste en annan

Det är ganska komiskt att se hur statens lösning till en ekonomisk kris är kanske den största utlösande faktorn för den nuvarande, ännu större finanskrisen, och hur de nu använder sig av samma metod. Jaja, nu ska jag inte hålla er nyfikna alltför länge utan istället berätta vad jag talar om.

Den ekonomiska krisen mildras med sänkt ränta
I början av 2000-talet drabbades vi av en lågkonjuktur. De folkvalda i USA  sänkte år 2002 den amerikanska räntan från 5.75% till 0.75% för att råda bot på den aktuella lågkonjukturen(länk). ”Priset på pengar” blev billigare för både banker och privatpersoner och det naturliga blev att fler tog lån, bland annat de riskfyllda subprimelån var väldigt populära att låna för att förverkliga sina husköp.

Bakslaget   
Efter de otaliga lånen höjdes räntan lite hela tiden för att 2006 hamna på 6.25%. Lånen blev dyrare = färre lånade = bostadsmarknaden svalnade av = bostadspriserna sjönk. Detta var startskottet till krisens framtida, mörka, groteska marianergravsliknande djup. Läs mitt inlägg om subprimelån för att förstå varför.

Har de folkvalda lärt sig en läxa?
Det mest intressanta är då hur de folkvalda har valt att lösa problemet denna gång. Har de kanske någon ny, intressant lösning? eller kanske en annan gammal beprövad metod? nej och återigen nej. Deras förkärlek till den keynesianska makroekonomin verkar hålla i sig.  I faktum till den grad att de tar sin gamla lösning till en annan dimension: De använder sig av ZIRP , m.a.o. nollprocentsränta.

Må detta var en kortsiktig lösning? JA. Men frågan är: vad blir konsekvensen av lösningen? Historien har lärt oss att denna metod är inget annat än riskabel, och denna gång har vi använt oss av den till det yttersta. Ska vi likt fenixen resa oss ur askan och få igång ekonomin igen? Eller kommer bankerna en efter en falla likt dominobrickor medan omvärlden häpet tittar på samtidigt som den förskräckt skiter sig i brallan på tanken om framtidens dystra utsikt?

Jag har ingen aning vilket utfallet blir. Det ända jag hoppas på är att någon sitter på en bättre lösning till nästa gång om det blir det senare.

Dåliga förebilder

Man tänker och tänker

Jag har försökt att tänka rätt mycket i banor kring bolånekrisen och dess konsekvenser under de senaste timmarna. Det enda som det leder fram till enligt mig är ett stort kaos. Jag ställer mig själv frågan, Hur kunde någon som är en sådan dålig förebild som George W. Bush bli president i USA?

Som att belöna någon för ett misstag

Medan många ser på det som en hjälp från himlen så ser jag det som en otroligt dum manöver. Staten i USA och dess ledare George W. Bush gick in och köpte upp två bolåneinstitut som var på ruinens brant. Denna typ av socialistisk politik ses ofta som något positivt. Men jag tror att det förmodligen var något av det dummaste som de kunde ha gjort i den situation som de var i. Jag tror inte att bolåneinstituten hade behandlat låntagarnas pengar på ett sådant bedrövligt sätt om inte en sådan som Bush hade ”belönat” dem. I och med att han klev och hjälpte dessa två bolag, Fannie Mae och Freddie Mac, så statuerade han även ett exempel. Utan att uttala det så visade han att det var okej att göra såsom dessa två hade gjort. Satsa allt på ett kort för går det snett så får ni hjälp av staten.

Obegripligt!

Nej, denna socialistiska politik är för mig helt obegriplig. Jag tycker det visar ganska starkt hur det blir när staten går in och hjälper till allt för mycket. Det blir kaka på kaka, en ond cirkel. En låntagare vill ju hellre kunna förlita sig på en bank som kan klara sig själv än en som lever på deras skattepengar.

Fredrik

Bolånekrisen

Tittat mig själv i spegeln och samlat mod

Har nu tagit mig samman efter det abrupta avbrottet i min bloggsöndag. Jag tänkte ta mig an bolånekrisen och se vad den har skapat för problem. Jag har länge försökt titta på orsaker i vad som kan ha hänt i Tyskland men inte hittat något svar på mina frågor. Istället bestämde jag mig för att rikta in mig på finanskrisens moder, USA. Något som har varit väldigt uppblåssat i medierna de senaste året har varit just bolånekrisen i USA, men jag har aldrig riktigt förstått vad det inneburit för USAs inhemska ekonomi och även för världsekonomin.

Detta eviga sökande

När jag sökte runt på internet så hittade jag en mycket intressant artikel skriven av Patrick Gallagher på Sourze. Där har Gallagher sammanfattat en artikel från New York Times och försökt få oss dödliga att förstå lite mer om bolånekrisen i USA. Gallagher menar bestämt att den fastighetsmäklare som uttalade sig i SVTs aktuellt om att de konkursdrabbade bolåneinstituten i USA inte borde oroa oss Svenskar utan att vi istället borde titta på att bankerna beviljat lån till folk som egentligen inte hade möjligheten att betala tillbaka dem.

De två stora frågorna

Gallagher menar i sin artikel att de två största frågorna är ”hur världsekonomin skulle påverkas om bolåneinstituten, som håller hälften av USA:s hemlån, går under. Den andra är vad händer med dollarn när den amerikanska staten tillför s.k. likviditet till de hotade instituten.” Svaret på den första frågan är enligt Gallagher enkelt, det skulle helt enkelt leda till en världsekonomisk kollaps. Tittar man på den andra frågan så kan de enligt honom bli lite krångligare. Han påstår att ” ett färskt exempel på den amerikanska statens ingrepp i dess annars så ”fria” finansmarknad kom redan tidigare i år. Då räddades en stor amerikansk finansbank från konkurs av en av sina konkurrenter, fast först när USA:s centralbank hade garanterat likviditeten för att genomföra köpet. Så funkar nämligen amerikansk kapitalism. Bankerna ägs av privata aktieägare som skördar vinsten. Men när bankernas förluster riskerar dra ner hela ekonomin i finansmarknadens svarta hål, täcks förlusten av skattebetalarna. Nu ska skattebetalarna satsa 300 miljarder dollar för att rädda aktiekursen på de två bolåneinstitutionerna”

Fredrik Englund