Efter regnet kommer solsken

Hej på er! Har nu under den senaste veckan varit inne i en djup studieperiod där jag valt att fokusera på andra ämnen i skolan som jag behövde jobba på för att nå de mål jag vill. Jag är medveten om att vi inte kommer att kunna dra igång någon jättediskussion men jag vill ändå skriva ett inlägg, för att kunna vara med på sammanfattningen imorgon, och därmed utveckla mina tankar på hur lösningar till finanskrisen skulle kunna se ut.

Som vi nämnt otaliga gånger i denna underbara blogg så utlöstes finanskrisen i allas våran jättegrane i väst, USA. Enligt erfarenheten av finanskriser så löser den sig själv efter en viss tid, det gör den alltid. Men vad kan vi då göra för  att undvika liknande scenarion och inte låta kapitalismens tvilling girigheten löpa amok? Mitt svar lyder; regleringar, det är det enda sättet att hålla problemen borta.

Enligt bloggaren och politikern Claes Krantz så var det var Ronald Reagan som inledde vågen av avregleringar i USA under sin tid som president . Tanken var att alla dessa ekonomiskt rationella aktörer, såsom banker och bolåneinsitut, skulle agera på bästa sätt om de inte styrdes av regleringar och ge bäst ekonomisk utveckling. Men vi vet ju alla hur det gick sedan. Detta var på något vis bara ett sätt att skjuta på problemet och vi kan nu se hur stor del av tillväxten i både USA och den globala ekonomin som de senaste 30 åren har varit byggd på billiga krediter som säkrats mot en framtida värdestegring. Finansinstitutioner har i princip kunnat trycka sina egna pengar genom att ge ut lån. Kort och gott det mesta har gått snett.

Hade man istället reglerat marknaden och därmed haft riktlinjer på hur bankerna och bolåneinstituten skulle sköta sina lån så hade vi kanske inte varit i den sitsen vi är i idag. Därför tycker jag att vi måste använda oss finanspolitiskta åtgärder enligt den keynesianska lösningen och därmed få en reglerad marknad som inte explotionsartat spårar ur. Jag tror att tydliga riktlinjer och regler över hur marknaden ska skötas är medicinen för finanskrisen, 2000-talets största smitta.

Fredrik Englund

Dåliga förebilder

Man tänker och tänker

Jag har försökt att tänka rätt mycket i banor kring bolånekrisen och dess konsekvenser under de senaste timmarna. Det enda som det leder fram till enligt mig är ett stort kaos. Jag ställer mig själv frågan, Hur kunde någon som är en sådan dålig förebild som George W. Bush bli president i USA?

Som att belöna någon för ett misstag

Medan många ser på det som en hjälp från himlen så ser jag det som en otroligt dum manöver. Staten i USA och dess ledare George W. Bush gick in och köpte upp två bolåneinstitut som var på ruinens brant. Denna typ av socialistisk politik ses ofta som något positivt. Men jag tror att det förmodligen var något av det dummaste som de kunde ha gjort i den situation som de var i. Jag tror inte att bolåneinstituten hade behandlat låntagarnas pengar på ett sådant bedrövligt sätt om inte en sådan som Bush hade ”belönat” dem. I och med att han klev och hjälpte dessa två bolag, Fannie Mae och Freddie Mac, så statuerade han även ett exempel. Utan att uttala det så visade han att det var okej att göra såsom dessa två hade gjort. Satsa allt på ett kort för går det snett så får ni hjälp av staten.

Obegripligt!

Nej, denna socialistiska politik är för mig helt obegriplig. Jag tycker det visar ganska starkt hur det blir när staten går in och hjälper till allt för mycket. Det blir kaka på kaka, en ond cirkel. En låntagare vill ju hellre kunna förlita sig på en bank som kan klara sig själv än en som lever på deras skattepengar.

Fredrik

Bolånekrisen

Tittat mig själv i spegeln och samlat mod

Har nu tagit mig samman efter det abrupta avbrottet i min bloggsöndag. Jag tänkte ta mig an bolånekrisen och se vad den har skapat för problem. Jag har länge försökt titta på orsaker i vad som kan ha hänt i Tyskland men inte hittat något svar på mina frågor. Istället bestämde jag mig för att rikta in mig på finanskrisens moder, USA. Något som har varit väldigt uppblåssat i medierna de senaste året har varit just bolånekrisen i USA, men jag har aldrig riktigt förstått vad det inneburit för USAs inhemska ekonomi och även för världsekonomin.

Detta eviga sökande

När jag sökte runt på internet så hittade jag en mycket intressant artikel skriven av Patrick Gallagher på Sourze. Där har Gallagher sammanfattat en artikel från New York Times och försökt få oss dödliga att förstå lite mer om bolånekrisen i USA. Gallagher menar bestämt att den fastighetsmäklare som uttalade sig i SVTs aktuellt om att de konkursdrabbade bolåneinstituten i USA inte borde oroa oss Svenskar utan att vi istället borde titta på att bankerna beviljat lån till folk som egentligen inte hade möjligheten att betala tillbaka dem.

De två stora frågorna

Gallagher menar i sin artikel att de två största frågorna är ”hur världsekonomin skulle påverkas om bolåneinstituten, som håller hälften av USA:s hemlån, går under. Den andra är vad händer med dollarn när den amerikanska staten tillför s.k. likviditet till de hotade instituten.” Svaret på den första frågan är enligt Gallagher enkelt, det skulle helt enkelt leda till en världsekonomisk kollaps. Tittar man på den andra frågan så kan de enligt honom bli lite krångligare. Han påstår att ” ett färskt exempel på den amerikanska statens ingrepp i dess annars så ”fria” finansmarknad kom redan tidigare i år. Då räddades en stor amerikansk finansbank från konkurs av en av sina konkurrenter, fast först när USA:s centralbank hade garanterat likviditeten för att genomföra köpet. Så funkar nämligen amerikansk kapitalism. Bankerna ägs av privata aktieägare som skördar vinsten. Men när bankernas förluster riskerar dra ner hela ekonomin i finansmarknadens svarta hål, täcks förlusten av skattebetalarna. Nu ska skattebetalarna satsa 300 miljarder dollar för att rädda aktiekursen på de två bolåneinstitutionerna”

Fredrik Englund